Varför finns minnesorganisationer som museer, bibliotek och arkiv? Vilken är egentligen vår uppgift? Vad är det riktigt vi ska göra, för vem och hur? Svaren på de här frågorna känns onekligen viktigare än någonsin. Speciellt i dagens gungiga värld, där kriserna avlöser varandra och sparkraven ständigt ökar. Men just precis att ge oss svaren på de här frågorna är hela poängen med ämnet museologi.
Svaren på frågan Varför?
Tidigare hade ämnet en mera praktisk inriktning och svarade på frågor om hur ett museum ska skötas. Visst ingår där ännu föreläsningar om skadedjur i arkivmiljöer och tips åt museipedagoger i publikarbetet. Naturligtvis är den praktiska kunskapen lika viktig idag, och det oavsett vilken yrkesbenämning man än har. Men framför allt känner jag, med avklarade grundstudier i museologi i bakfickan, att jag vet vad meningen med mitt jobb är.
Den moderna museologin svarar på frågan Varför? Svaren i sin tur ger mig känslan av att det jag gör är meningsfullt och spelar roll, och att vi i branschen arbetar mot samma mål. Svaren ger mig tillfredsställelse i arbetsvardagen och stärker mitt professionella självförtroende. Jag vet vad jag ska göra, hur jag ska göra det och för vem jag gör det. Och när begrepp som resiliens och andlig krisberedskap läggs till i minnesorganisationernas gemensamma uppdrag, så förstår jag precis vad som menas med dem och varför de är så oerhört viktiga.
Grundstudierna på distans
Under vintern 2022-2023 studerade jag museologi via Jyväskylän Avoin Yliopisto. Jag genomförde grundstudierna helt på distans, vilket passade mig perfekt. Dels eftersom jag valde att ändå arbeta 100% som amanuens under tiden och inte behövde ta ledigt för resor från Vasa till Jyväskylä, och dels för att jag trivs med och jobbar bra under distansarbete och därmed distansstudier. Jag kunde studera närhelst det passade mig under kvällar och helger, eftersom allt material fanns tillgängligt 24/7 i nio månader per kurs. Jag kunde till och med trycka på paus på professorn för att hämta en kaffekopp, eftersom föreläsningarna var bandade.
Fördelen med att vara en äldre studerande
Naturligtvis hade min ålder den fördelen att mina barn började bli stora, vilket gav mig mera fritid att använda på det jag ville. Mig störde det inte heller att jag utförde större delen av studierna på egen tid, eftersom jag upplevde studierna som så otroligt givande.
Den främsta orsaken till det var att jag befann mig precis mitt i arbetslivet och hade erfarenhet av branschen. Dessutom hade jag direkt insyn i alla delar av ett museums verksamhet, eftersom jag jobbar på ett litet museum med bara sex fastanställda i ett sammansvetsat team. Det här gjorde att jag genast kunde koppla ihop den kunskap jag fick med det jag redan visste och se nyttan av den. Jag kunde använda kunskapen i praktiken och göra förbättringar i arbetsvardagen.
Det här gällde båda vägarna, jag hade även god nytta av mina erfarenheter för att få utmärkta vitsord i kurserna. Tack vare entusiasmen och inspirationen som studierna väckte tog det inte heller så lång tid att avklara studierna, bara 6,5 månader. Under studierna kunde jag dessutom exempelvis ofta slå två flugor i en smäll genom att välja ämnen för inlämningsuppgifter som faktiskt motsvarade arbetsuppgifter jag hade på min att göra-lista på museet för tillfället. Det säger en del om utbildningens utformning att till exempel rubriker man skulle välja mellan verkligen utgick från verkligheten på ett finländskt museum av idag. Kursen för arbetspraktik kunde jag också kvittera bort, eftersom jag redan hade mer än 3 månaders arbetserfarenhet från ett professionellt museum.
Den här stora nyttan av tidigare kunskap och erfarenheter är något man sällan upplever som ung ämnesstuderande, utan bara kan få efter en tid ute i arbetslivet. Jag gissar också att det är därför mängden motivation och entusiasm man som vuxenstuderande känner i regel är större än hos någon som knappt fått en inblick i branschen ännu. Därför är jag så glad att den här studieformen erbjuds via Jyväskyläs öppna universitet.
Nytta på arbetsplatsen
Enligt museilagen kan yrkesmässigt skötta museer få statsandelar endast om de har minst två anställda som avlagt grundstudierna i museologi eller har motsvarande erfarenhet. Efter att ha läst museologi förstår jag precis varför den här lagen finns: det är kunskaperna museologin ger som gör oss behöriga och kompetenta att arbeta professionellt. Att fler anställda på museer, arkiv och bibliotek förstår sig på både hur allt funkar och hur det borde skötas – och inte bara kan sitt eget kunskapsområde – är naturligtvis till konkret och betydande nytta för arbetsgivaren.
Den sekundära nyttan av mina museologistudier på just min arbetsplats var min vana att på kafferaster och under planeringsmöten dela med mig av något som jag läst eller hört inom museologin. Även om mina kolleger snart log överseende så fort jag sa ”Vet ni, igår på föreläsningen så lärde jag mig att…” så var många av de diskussioner som följde värdefulla och fruktbara. Ur dem föddes konkreta planer, förbättringar, nya produkter och projekt. Men diskussionerna förstärkte också indirekt de gemensamma ambitionerna och visionerna. Jag vågar därför påstå att till och med museets fastighetsskötare nu ser sitt jobb som lite mera meningsfullt än tidigare tack vare mina museologistudier.
Skribenten Liselott Nyström Forsén jobbar som amanuens på Stundars museum i Korsholm, Österbotten.
